tisdag 10 januari 2017

Golden boy av Abigail Tarttelin

Max är sexton år, snygg, smart, grym på fotboll, har kompisar och flera flickor som vill kyssa honom. I lillebrors ögon är Max perfekt. Men Max han har en hemlighet som väldigt få vet om, mamma, pappa och deras närmsta vänner.

Max är intersex född som både flicka och pojke. Max har inte genomgått någon operation. Är uppfostrad som pojke. När tjejerna vill gå längre än till kyssar stoppar han. Tankarna på om han för evigt kommer vara ensam och aldrig få skäggväxt finns där men aldrig att de pratas om hemma. Kommer han bli ensam för evigt?

Barndomsvännen Hunter vet hemligheten. De senaste åren har Hunter blivit en annan. En skrämmande. Hunter ändrar på allt när han en kväll gör Max till offer och själv bli förövare. En till hemlighet som gör att Max börjar fundera än mer över detta att vara intersex och varför de inte pratar om det. Saker går sönder och berättelsen har mig helt fast.

Förutom Max så får läsaren följa berättelsen ur mamma, lillebror, en läkare och tjejen som Max tycker så väldigt mycket oms perspektiv. Detta att Golden boy berättas ur flera olika synvinklar är ett väldigt bra berättartekniks grepp. Jag har aldrig läst någon liknade berättelse för och att första gången få de i så många perspektiv - hur bra som helst.

Wow jag är mållös och lite lätt golvad. Det var länge sedan jag fastnade så för en bok. Jag har försökt läsa långsamt, stoppat mig för att inte sluka. Samtidigt som jag fått lägga ifrån mig boken i omgångar för att det gjort så ont att läsa. Välskriven, gripande och smått fantastisk!

Reservera bums på närmaste bibliotek. Från femton år och sedan för alla!

/Paula


Golden Boy ljudet av något som går spricker 
Författare: Abigail Tarttelin
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
ISBN: 9789163892684
Köp: t.ex. hos Bokus eller Adlibris


6 kommentarer:

  1. Hej Paula! Tycker också den är fantastisk men vågar typ inte ställa den på nyhetshyllan av rädsla att en 12-åring får tag i den - just pga av att den stundtals är brutal. Hur tänker du kring det? Vi har hcg och uhc i samma rum liksom. /Johabbaek (på instagram :))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Johanna, har inte tänkt på det. Eller jag är ju på ett stadsbibliotek. Hch och ungdomsböckerna står i olika hyllor men hyllorna följer efter varandra. Våra nyhetshyllor är skyltade med ålder de också. Tänker nog som jag brukar tänka att att en läser den berättelsen en kan ta till sig beroende på ålder och erfarenheter. Och ja så väldigt brutal den är stundtals. Sätt den på nyhetshyllan men har lite koll på vem som lånar kanske? /Paula

      Radera
  2. Ja jag ska försöka göra! Och det var ju mest i början den var brutal och jag blev så berörd. Du har helt rätt i det du skriver, tack för att du svarade! Ha det fint! / Johanna

    SvaraRadera
  3. Jag är en vuxen läsare av YA-romaner och ungdomsromaner. Jag läser naturligtvis även böcker för vuxna men jag tilltalad av att följa ungdomars uppväxtvillkor. Jag läser för tillfället alla hbtqi-romaner jag kommmer över och detta endast pga spännande intressanta världar dom knappt existerade då när jag läste ungdomsromaner för att jag var ungdom (sent 80-tal, tidigt 90-tal). Hur som helst så läste jag the golden boy, och tyckte mycket om den, jag kan identifiera mig med många personer i boken men kanske särskilt med pappan Steve...

    Jag letar ständigt nya böcker och hittade nyss den här bokbloggen och blev lite förvånad över ovanstående kommentar. Jag fattar inte riktigt, "ha koll på vem som lånar", "vågar inte ställa den på nyhetshyllan", vad händer om en 12-åring lånar boken? Eller en 11åring? Får de inte det? Är inte det snudd på censur? Jag är ärligt nyfiken, inte anklagande.
    Jag Kan referera till mig själv och flera klasskamrater som läste massor på mellanstadiet
    Jag läste allt utom Bert och Sune-typen av böcker och det slank med en hel del vuxenböcker i våra högar. Det hände att böcker var svåra och konstiga, men är inte det en del av läsutvecklingen? Ska det inte vara svårt och konstigt i land? Och kanske brutalt? Fast jag håller kanske inte med om att det är så brutalt i boken, men ändå, jag förstår vilka partier som avses.

    Nåja jag blev nyfiken på det där med hur ni tänker kring det där, ni är ju egentligen många barns möjlighet till andra världar och för flera hbtqi-barn är världarna i böcker livsviktiga. Och de blir inte viktiga vid tonåren utan är det från början. Inte minst för att skapa en attitydförändring bland kamrater och därmed bli accepterade och inkluderade i "normalnormen"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Tove, kul att du hittat hit och att du läser YA och ungdomsböcker. Så många vuxna som inte förstår att de böckerna ger en lika mycket som ungdomsböcker.

      Håller helt med dig om att böcker ibland ska vara svåra och konstiga Men jag gissar på att kommentaren rör just våldtäktsscenen tidigt i boken. En scen som jag själv for väldigt illa av och många vuxen läsare med mig. Det har inget alls att göra med att boken har hbtqi-tema. Klart att det finns 11-12åringar som läser och tar till sig. Men det kanske är en bok som en bör i hittas i samråden med en vuxen så den unga läsaren vet lite vad som väntar. Så det inte blir fel liksom. Skulle kunna bli så fel.

      Har du läst David Lezithins böcker? Om inte så borde du kolla upp de.

      Radera
  4. Ja så klart! Våldtäktsscenen har jag snudd på glömt. Den är rå och brutal och nej, inget jag tänker är för någon egentligen.

    Jag har läst alla David levithans böcker (för jag misstänker att det är ett typo och du menar levithan?) och tycker mycket om dem. Jag har just blivit en eboks-läsare och läser mest på engelska och det öppnar onekligen upp för att komma i kontakt med spännande författare och en del rätt usla om jag ska vara ärlig. Bill Konigsberg är en jag tycker om och även Becky Albertally, men du har säkert läst deras böcker redan?

    SvaraRadera